Och nu då?

Efter 77 år med en regelbaserad världsordning så raserades den på fyra dagar i slutet av februari och ingen vet hur den nya ordningen kommer att se ut eller hur länge det tar innan den är på plats. Just detta är en av orsakerna till att det känns riktigt jobbigt, från någon typ av linjär förväntning till dagens accelererande kaos.

Mängden globala organisationer som växte fram efter 1945 är många: FN, Bretton Woods, OECD, NATO, NAFTA, WTO, OSS, WHO, IAEA, IEA, IMF, Världsbanken, EU och säkert ett 100-tal fler, allt för att komma överens om regler för hur saker och ting ska fungera.

Visst, ordningen har krackelerat de senaste 20 åren men med Rysslands invasion och västvärldens svar att ”frysa” ryska centralbankens tillgångar så korsades Rubicon (förklaring i avsnitt 262-265 av Historiepodden). Jag menar inte att det var fel att frysa tillgångarna men det raserade det befintliga globala ekonomiska systemet baserat på tillit att pengar och finansiella säkerheter har ett värde.

Tilliten till pengar är centralt för all ordning

Det är så mycket information de senaste dagarna som påverkar både det korta och långa perspektivet och i ett försök att skapa lite ordning i huvudet så har jag grupperat tankarna i sex rubriker:

• Kriget

• Energi

• Livsmedel

• Råvaror

• Kina

• Ekonomi & finansmarknaderna

Men jag börjar med Bitcoin.

Svaret på frågan $1 eller $100.000 trodde jag skulle växa fram med ungefär samma acceleration som vi sett de senaste 6-7 åren och någon gång i andra hälften av 2020-talet skulle Bitcoin vara en del av vår vardag utan någon ”big bang”.

Just nu tycker jag detta scenario känns osäkert, förhållandevis mycket tycker jag pekar på att vi står inför något typ av implosion av vårt ekonomiska och finansiella system, allt som doomers har pratat om sedan jag uppmärksammade dem 2013: inflation, råvarubrist, rusande dollarkurs, mer ”pengar”, skulder som spelar roll, krig, de-globalisering och så vidare, Det som skiljer denna krisen frän de tidigare (1987, 1993, 1997, 2000, 2008, 2016, 2018 och 2020) är takten, det blir mycket sämre mycket snabbare.

Om det blir en finansiell implosion så finns det bara två alternativ på andra sidan: guld eller Bitcoin. Inget har ändrats i mina åsikter, jag tror Bitcoin kommer att vinna men vägen dit blir ännu mer bumpy och jobbig än tidigare och övertygelsen kommer att testas.

Triggern tror jag kommer snart, när Fed berättar att de inte kommer att höja räntan och påbörjar QE6 med köp av ännu mer obligationer, junk bonds och denna gång även aktier. Flykten från befintligt system till det nya kommer då att börja och sedan pågå i flera år.

Kriget

Åsikterna på mitt Twitter går från att Ryssland vinner snart i Ukraina och sedan fortsätter mot Moldavien, Rumänien, Polen och baltstaterna precis som Putin sagt i 10 år till andra sidan av åsiktsspektret att Ryssland av en eller annan anledning förlorar inom några veckor.

Ryktesspridningen och fake news gör det omöjligt att veta men jag hoppas såklart på det senare: att korruptionen gjort att krigsmakten är i riktigt dåligt skick, moralen låg, klarar inte av att organisera ett krig eller att någon grupp i Ryssland vågar stå upp och avsätta Putin, vem vill leva i ett nytt Nordkorea? Ett tecken på att kriget inte går som planerat är alla inskränkningar i media och möjligheten till protester.

Det är extremt jobbigt att tänka tanken att kriget skulle fortsätta efter Ukraina men samtidigt så är det viktigt att ha någon typ av mental beredskap för det och värdera nyhetsflödet mot den tanken.

Energi

Ryssland är en av världens största olje-, gas och kolproducent med ca 12% av världens oljeproduktion som just nu håller på att försvinna från världsmarknaden.

Brentolja, $125, +70% sedan årsskiftet i en ökningstakt vi aldrig upplevt

Rysslands oljeindustri är helt beroende av kompetens från västvärlden och dessa har åkt hem nu, sista flyget ut från Ryssland till västvärlden är imorgon. Dessutom så kommer de flesta reservdelarna från väst, ingen vill transportera oljan och ingen vill försäkra transporten. Detsamma gäller till delar för gas och kol också.

Även om kriget skulle ta slut idag så skulle inte produktionen komma igång på flera årtionden, först när den politiska situationen under lång tid visat att det är möjligt att verka i Ryssland kommer Shell, BP och Exxon att våga sig tillbaka.

Det är svårt eller rent av omöjligt att på kort sikt öka produktionen med 10% runt om i världen, speciellt när trenden varit minskande efterfrågan under några år och prospekteringen för ny kapacitet varit nästan obefintlig, vi skulle ju ställa om till grön energi.

Effekterna av ovan är oöverskådliga både på kort och lång sikt. Energipriser slår mot alla men länder med låg självförsörjning av energi drabbas såklart mest: Kina, Turkiet, Tyskland för att nämna de kanske tre viktigaste. Och överallt så är det såklart de som har det sämst ställt som drabbas mest.

Tre punkter kommer att hända som även gäller livsmedel och andra råvaror:

• Energipriserna kommer att driva på inflationen under lång tid, både direkt och indirekt

• Den ekonomiska aktiviteten kommer att gå ner, energi och mat kommer att ta en större del av den personliga ekonomin

• Solidariteten mellan länder kommer att minska eller bli villkorad. USA inför exportförbud av olja (som de hade tidigare) eller Sverige ställer villkor på Tyskland om att de ska bistå oss vid konflikt för att vi ska fortsätta exportera elektricitet är exempel på det senare

Punkter är precis 180 grader mot det vi såg och trodde på för bara några månader sedan.

Livsmedel

Ryssland och Ukraina står för ca 25% av världens export av säd, nedan siffrorna för vete.

Ukrainas bidrag till världsexporten kommer att vara när 0% i år, dels kommer de inte att kunna producera, dels så kommer det inte att kunna exporter då ryssarna precis nu håller på att bomba sönder alla hamnarna.

Produktionen i Ryssland är lite oklarare och är beroende på tillgången till drivmedel och reservdelar. Den produktion de lyckas få fram ska sedan exporteras och det finns en stor sannolikhet att de då får samma problem som med oljan, ingen vill skeppa och ingen vill försäkra.

Igår kom det ett meddelande från kinesiska myndigheter att odlingssäsongen är försenad på grund av den hårda och långa vintern de haft och med stor sannolikhet gäller detta då även andra länder i Centralasien som Uzbekistan, Tadjikistan, Kazakstan och Kyrgyzstan.

Från Reuters

Resten av världen saknar till stora delar konstgödsel, dels p.g.a. bristen på naturgas för tillverkningen av kväve, dels för att visa råvaror som ammoniumnitrat kommer från Ryssland samt att det redan finns exportförbud av gödsel från bl.a. Ryssland och Norge. Jag har inte sett några uppskattningar på hur mycket det kommer att påverka produktionen men det låter allvarligt, kanske 10-20%?

Vetepriset på amerikanska CME för ett av terminskontrakten, också upp ca 70% sedan årskiftet, har handelsstoppats de fyra senaste dagarna på grund av "limit up"

Nedan en lista på de länder som drabbas mest och återigen så hittar vi Kina och Turkiet högt upp.

Ökande matpriser är ett större problem än energipriserna och har skapat oräkneligt antal konflikter, krig och elände genom hela mänsklighetens historia.

Andra råvaror

Ryssland exporterar en mängd andra råvaror som nickel, palladium och järnmalm.

Nickelpriset upp ca 400% igår ...

Effekterna är samma som för energi och livsmedel, igår gick nickelpriset upp med 400% i en kombination av förväntad brist och en short squeese då hedgefonder hade stora korta positioner (de har inte sovit gott de senast dagarna).

Kina

Att Kina finns med i toppen på både energi och mat tyder bara på att deras stöd till Ryssland byggde på att de trodde på ett snabbt och enkelt krig. Lägger vi då till en snabb de-globalisering i en värld med lägre ekonomisk aktivitet så får vi en bild av det som händer nu är en katastrof för Kina. Det finns redan tecken på att Kina håller på att distansera sig från Ryssland och vill få ett snabbt slut på kriget.

Men det jag tror är jobbigast för kineserna just nu är insikten om att deras centralbanksreserv på $1.000 miljarder i form av amerikanska statsobligationer kan komma att konfiskeras om de inte kan upprätthålla relationen till USA.

Nu är det ju inte så enkelt att de bara kan göra sig av med obligationerna, dels för att de är en central del av det kinesiska banksystemet, dels för att det saknas alternativ. Mängden rykten om stress i det kinesiska banksystem är alltid högt men just nu fler än vanligt, t.ex. att det har skett stor utlåning med fiktiva råvarutillgångar som säkerhet. Och någon som kommer ihåg Evergrande från i höstas?

Kinas ekonomi är världens näst största och har varit motorn i världens ekonomiska tillväxt i många år och legat kring 7-8% men prognosen nu är 3-4%. Även om det känns avlägset så kommer en ekonomisk och finansiell kris i kombination men en livsmedelskris i Kina att påverka oss mycket.

Ekonomi och finansmarknaderna

Det finns många tecken på stor stress i finansmarknaderna, enklast är att titta på aktier, de sjunker snabbt med stor volatilitet, igår först -4%, sedan +1% för att sluta på 0%. Eller varför inte dollarn och guldet?

Återigen, det är takten som gör mig mest orolig. Kombinationen högre guld i USD och sjunkande krona är väldigt ovanlig

Situationen för ekonomin är också dyster, allt pekar på lågkonjunktur.

US 10y-2y spread, den bästa indikatorn på riktningen på världsekonomin sjunker i en takt vi aldrig upplevt innan.

Andra mer komplicerade index som FRA-OIS som bygger på skillnaden i förväntningar på framtida Liborbaserade lån och Feds fund och visare på marknadens oro för insolventa banker stiger snabbt.

Vissa index får man bara köpa utan att fullt ut förstå hur de beräknas, FRA-OIS är ett sådant :-)

Som jag skrev i inledningen så känns det som det är allt doomers har pratat om händer på en och samma gång: inflation, råvarubrist, rusande dollarkurs, mer ”pengar”, skulder som spelar roll, krig, de-globalisering. Lägger man därtill dimensionen vilka länder som drabbas hårdast av det som pågår; Kina, Turkiet, Tyskland och Ryssland såklart så är det in riktigt giftig mix. Sedan har vi såklart alla länder som hade problem innan som Italien, Spanien och till delar Frankrike.

Zoltan Pozsar är en finansmarkandsguru med bakgrund på Fed och numera på Credit Suisse och när Zoltan pratar så lyssnar man.

En omformulering av ovan är:

• Hur mycket dåliga säkerheter finns det i finansvärlden för tillfället och vem äger dem?

• Hur stor är aktiviteten på Eurodollar-marknaden? Är det många som tagit ”paus” av dem som har pengar för osäkerheten är för stor?

Kring dåliga säkerheter så har vi ju ryska tillgångar såklart men ännu viktigare är säkerheterna för alla lån i dollar till länder och företag runt om i precis hela världen vars valutor sjunker som en sten mot dollarn.

För Vem i den första punkten så dyker samma namn upp som under senaste 20 åren: Deutsche bank (som dessutom hade stora delar av sin IT-avdelning i Moskva …), UBS, Santander, UniCredit det vill säga europeiska storbanker.

Och alla de som valt att finansiera via Eurodollar-marknaden med korta repor där det finns tydliga tecken på att likviditeten minskar. vad händer den dagen de inte hittar en motpart?

Sannolikheten för en finansiell härdsmälta stiger för varje dag och ”alla” väntar bara på att centralbanker och myndigheter ska komma in och försöka rädda upp situationen.

Reaktionen på centralbankernas agerande är det som avgör; biter det på finansmarknaderna och vi får en snabb vändning uppåt eller händer det som jag skrev om i ett av mina första inlägg 2017: förtroendet är borta. Jag vet inte men för varje kris så närmar vi oss den punkten.