Stresstest

Världens ekonomiska och finansiella system har överraskat mej de senaste 5 åren genom att vara betydligt mycket mer robusta än jag trodde de var. Exemplen på indikatorer som avviker mot någon typ av historisk norm är de kända:

• rekordlåga och ibland rent av negativa räntor, bara tanken på att företag och privatpersoner kan få betalt för att låna är ju helt knäppt

• värderingar av tillgångar som aktier, fastigheter, konst m.m. på nivåer vi aldrig sett tidigare i alla världens hörn: kinesisk fastighetsbubbla med 65 miljoner tomma lägenheter (20%) eller amerikanska kraftigt skuldsatta bolag med negativa kassaflöden som värderade till 10 gånger försäljningen (inte vinsten …) som Netflix eller Teslas 20x sales

• rekordmycket skulder som bara växer

• ett pengasystem där den mätbara delen som har sina rötter i bankutlåning växer exponentiellt men den stora delen av pengarna skapas i ett skuggbankssystem genom finansiella transaktioner som repor och swapar, där säkerheter som statsobligationer är kärnan i systemet, som ingen styr över eller ens är möjligt att följa upp (re-post: Alla världens pengar och där derivaten är ungefär samma som skuggbanker)

• centralbanker som tar alldeles för stor plats genom att i mer och mer desperat försök övertyga om att de styr ekonomin och göra allt de kan för att undvika en ekonomisk nergång genom att ”stimulera” ekonomin genom att byta säkerheter som obligationer mot Riksbankspengar och bankreserver

Nedan några grafer för att visa på ovan, först aktievärderingar i USA. Bilden visar aktieindexet Wilshare som innehåller 5.000 noterade aktier, blå linjen, och amerikansk BNP, gröna linjen. Sedan 2012 så har värderingen av bolag stigit kraftigt jämfört med amerikansk ekonomi, dvs värderingarna har blivit markant högre.

Ökningen av aktievärderingarna beror till knappt 50% på aktieåterköp som nästan alltid sker med lånade pengar, ca 10% på ökning av P/E-multipeln och resterande på ökande vinster.

Penningmängden i Sverige mätt som M3 ökar i snitt med 7,4% per år medan ekonomin ökat med ca 2,5% per år.

I USA så har M2 ökat med i snitt 7,0% per år sedan 1958 men med merparten de senaste 10 åren.

Och allt ovan utvecklades ju i en värld som såhär i efterhand kan betraktas som relativt lugn nu när vi är inne i början av en historisk global omställning till något nytt och okänt. Epidemi, krig och snart svält låter ju som något man läser om i historieböckerna men är vår nya vardag.

Min nya Twitter-favorit Matthew Pines summerade riskerna som stater, företag och privatpersoner numera måste ta hänsyn till:

• Konfiskering av tillgångar: protesterande i Kanada eller diverse ryska tillgångar som deras valutareserv och idag då Storbritannien förväntas konfiskera GazProms tillgångar

• Globala nätverk som segmenteras; alla typer av samarbeten som FN, IMF, osv

• Politiska spänningar inom och mellan länder

• Rese-restriktioner

• Lockdowns, numera ett verktyg när det uppstår oroligheter för många fler länder. Eller som i Kina när man har ett vaccin som inte fungerar med en befolkning som är i dåligt skick genom luftföroreningar och rökning och där den genomsnittliga sjukvården är som vi hade det på 1950-talet

• Energiransonering, idag på Sri Lanka, de har slut på USD och troligtvis snart i Europa. Elpriset just idag i Västeuropa är 5 kr/kWh innan skatt, gaslagren i Tyskland på ca 20% av normalt, ständiga utspel kring leveranserna från Ryssland

• Stora störningar i försörjningen av insatsvaror i produktionen med redan tidigare brister som halvledare och nu med fullständigt oöverskådliga konsekvenser när Ryssland och Ukraina plockas bort från världshandeln och exodusen från Kina som bara börjat

• Valutaoro, stora svängningar med vissa valutor ständigt sjuknade som turkiska liran men även Euron, Yen och SEK under mindre dramatik men med betydligt större konsekvenser

• Transportkostnader som skenar och blir osäkrare: energipriserna, längre flygrutter med färre flygplan, brist i kapacitet för sjötransporter osv.

Då har ju Matthew inte nämnt att den global säkerhetsordningen som gällt sedan 1945 är under snabb upplösning: USA drar sig tillbaka från världen och garanterar inte längre säkerheten på land och till havs. USA är självförsörjande på energi och mat i ett geografiskt 100% säkert läge. Det enda hotet mot USA är interkontinentala kärnvapen och så länge som risken för detta är låg så kommer USA bara att jobba för att fixa de områden där de är beroende av andra länder genom att bygga upp egen kapacitet eller skapa enskilda allianser. Effekten för vår del är upprustning av försvar men på något sätt så känns det olustigt att komma på sig själv att önska att Tyskland bygger upp sin krigsmakt igen.

Allt tyder på att världen är på väg in i en lågkonjunktur, trots vår finansministers uttalande förra veckan om att det ser bra ut för svensk ekonomi, kanske har han rätt, Sverige har som vanligt bra förutsättningar för att hantera det även om det vore märkligt om ett export- och importberoende land som Sverige kan parerar all osäkerhet.

Fem utav fem gångerna de senaste 50 åren så har den amerikanska 10y2y yeild curve blivit negativ ca 1 år innan lågkonjunkturen slagit till (grå partierna i bilden). Förra veckan blev den negativ igen.

Räntan på en amerikansk 10-årig statsobligation är alltså lägre än 2-års räntan och Nik Bahtia beskrev fenomenet på ett bra sätt: den som äger en 10-åring tror inte att hon kan få bättre ränta när löptiden för den 2-åriga obligationen löper ut, det vill säga hon tror att kassaflödet de närmsta 10 åren är större genom att äga 10-åringen än att äga 2-åringar (fem stycken efter varandra eller någon annan kombination av tidslängder) under resten av perioden.

Lägger vi då till att räntenivån sätts av förväntad ekonomisk utveckling (den som lånar ut vill ju ha del av den avkastning som lånet ska genererar) och inflation (du vill ju ha tillbaka samma köpkraft) samt en riskpremie (som beror på längden av lånet såklart) så ser ju marknadens bedömning solklar ut med en både kort och lång ränta på ca 2,5%: en dålig mix av ekonomisk utveckling och inflation, dock inte så hög inflation på lite längre sikt.

5-Year, 5-Year Forward Inflation Expectation Rate, det vill säga marknadens förväntning om inflationen om 5 år för de nästkommande 5 åren (2027-2032). Detta är marknadspriset på en standardiserad inflations-swap … Idag är inflationsförväntningarna ca 2,5%, ungefär som snittet sedan 2003

Så vad marknaden säger är: OK, inflationen är hög just nu men kommer att sjunka tillbaka för vi tror det blir lägre ekonomisk aktivitet med överkapacitet och sjunkande priser som följd.

Jag tror att sannolikheten för ovan är större än att inflationen biter sig kvar men antalet osäkerhetsfaktorer är rekordmånga. Ett tecken på osäkerheten är volatiliteten på räntemarknaderna som normalt sätt är låg.

MOVE är ett index som mäter volatiliteten på räntemarknaderna.

Jag följer oljemarknaden lite extra noga för tillfället, mest för att Peter Zeihan är övertygad om att stora delar av Rysslands oljeproduktion (ca 10% av världens produktion) kommer att försvinna i en mix av sanktioner, kompetens- och reservdelsbrist med mycket högre oljepriser som följd. Men oljemarknaden håller inte med, tittar man på terminskurvan så visar den på sjunkande oljepriser, t.ex. kan du idag köpa ett fat olja för leverans i december för $90 mot $100 för leverans idag och sedan sjunker priset med ca $5 per år de närmsta 2 åren. Min tolkning är att oljehandlarna inte ser något minskat utbud från Ryssland men lågkonjunktur och sjunkande efterfråga.

Oavsett vad som händer med konjunkturen, kriget och den kommande bristen på mat och vissa råvaror så tror jag det ekonomiska och finansiella systemet kommer att utsättas för stor stress de närmsta åren. Jag ser fler och fler indikationer på att insikten om att dagens system är ohållbart, förra veckan så var det finansgurun Zoltan Pozsar som berättade att han tror att ett nytt ekonomiskt system håller på att utvecklas men hans idé är att det kommer att vara kopplat till råvaror.

Jag har ingen uppfattning om systemet återigen håller eller detta är den perfekta stormen för Bitcoin.

Håller systemet återigen så är receptet samma som trenden för de senaste 40 åren och som jag punktade först i inlägget: lägre räntor, högre värderingar av tillgångar och mer skulder. Vilket också borde vara riktigt bra för Bitcoin.