The Big Short & Bitcoin

Filmen The Big Short borde vara en del av all utbildningen inom ekonomi och finans.

Filmen utspelar sig under finanskraschen 2008 där tre olika investerare köper CDS, Credit Default Swaps mot att husobligationer paketerade i CDO (Collateralized Debt Obligation) skulle ställa in sina betalningar, det vill säga gå i konkurs. I filmen förklaras begreppen samtidigt som stämningen från 2000-talet speglas på ett utmärkt sätt: det som aldrig hänt kan inte hända, att huspriser går ner.

Dr. Michael Burry med sina terapeutiska trumpinnar i den långa osäkra väntan på att få rätt, samma väntan som på Bitcoin $100.000

CDSer är fortfarande central inom finans- och skuggbankssystemet. Det fungerar som en försäkring mot att något ställer in betalningarna på lån och obligationer och kan ställas ut och köpas av vem som helst, man behöver inte ens äga det man köper försäkring emot. I filmen så köper Michael Burry CDS av Deutsche Bank, Merrill Lynch och Goldman Sachs på specifika CDO utan att äga några.

Man kan köpa CDSer för alla typer av låneskulder: företagsobligationer, CDO, CLO, statsobligationer m.m. och när något ratinginstitut som S&P, Moody eller Fitch förklarar att någon ställt in betalningarna så måste CDS-säljaren betala ut försäkringsbeloppet. Ett exempel på detta är den 27 juni när Ryssland inte betalde på en obligation och Moodys sa att de därmed var i konkurs.

En viktig detalj kring försäljningen av CDS är att redovisningen av CDS i en banks balansräkning är riktigt snårig och därmed otydlig för utomstående. De redovisar bara intäkten medan försäkringsbeloppet inte syns någonstans, inte ens som en not i årsredovisningen.

Just detta är en av anledningarna till finanskraschen 2008, ingen visste vem som hade problem och situationen är samma idag. Det är därför många är rädda för en skuldkris i ”riktiga” världen precis som vi sett utspela sig i crypto-världen där ingen vet vem som sitter på Svarte Petter och riskviljan att låna ut i repor, världens vanligaste finansiella transaktion, återigen skulle ta stopp. (Ni kommer ihåg, Volvo ”köper” amerikanska statsobligationer av ett japanskt försäkringsbolag som dagen efter köper tillbaka obligationerna, en repo = repurchasing agreement, i praktiken att Volvo lånar ut sina pengar till räntan Libor+x% och repan görs om varje dag i flera månader).

Kanadensaren Greg Foss har under drygt ett år högljutt och med väldigt många ord försökt berätta för världen att Bitcoin är som en CDS för vårt ekonomiska system och genom en beräkning kommit fram till Bitcoins rätta pris, idag minst $100.000.

Greg hänvisade tidigt till hemsidan worldgovernmentbonds.com för CDS-priser för statsobligationer och jag har följt CDS-priserna i snart ett år men det var först för några dagar sedan som jag fullt ut fattade hans poäng.

Nedan är utvecklingen för den årliga premien för att försäkra sig mot att amerikanska staten ska ställa in sina betalningar inom de närmsta 5 åren.

En bips, base point, är 0,01% och är ett vedertaget begrepp inom finansvärlden

Så årskostnaden idag för att försäkra sig mot en konkurs i USA är 20*0,01%=0,2%, om man köpt amerikanska statsobligationer för $1 miljon och vill köpa försäkring så kostar det $2.000 per år.

USA har en total statsskuld på $30 "trillions", $30 miljoners miljoner men utöver det finns det utlovade pensioner och sjukvårdskostnader på $160 trillions så deras totala skuld är $190.000.000.000.000.

Gregs tanke är att istället för att köpa CDS så köper man Bitcoin då Bitcoin är det framtida ekonomiska systemet som kan ersätta dagens valutor om USA går i konkurs. Med siffrorna ovan så får vi ett Bitcoin-pris på $75.000 men då har vi bara tagit hänsyn till USA och man får lägga till x% för resten av världens valutor så blir priset sisådär $100k.

Nu när S2F-modellen är död (eller?) så känns ovan riktigt tilltalande och jag skulle inte alls bli förvånad om modellen får fäste bland banker och ekonomer om några år när fler inser att hyperbitcoinization är en reell möjlighet.

Att följa CDS-priset för världens länder det senaste året har varit en ögonöppnare. Nu har jag ingen aning om hur bankernas modeller för prissättningen ser ut (eller för någon annan försäkring heller för den delen) men de visar tydligt att risken ökat för alla världens länder. USA ovan är upp 70% på ett år, Sverige lika mycket vilket är en lite lägre ökning än snittet för länderna som presenteras.

Rysslands invasion av Ukraina och riskerna kring Nato-ansökan syns tydligt samtidigt som det finns en underliggande trend uppåt som speglar något annat, som inflation och tydliga tecken på lågkonjunktur med allt det innebär som ökande statsskuld, lägre vinster och konkurser.

CDS för Turkiet är 40 gånger högre är Sveriges.

Det finns priser för enskilda företag också men inte så att man som privatperson kommer åt dem, man behöver ha tillgång till t.ex. Bloomberg för $20.000 per år men det dyker upp på Twitter med jämna mellanrum. Nedan Credit Suisse, känd problembank.

Japanska Softbank är ett multinationellt konglomerat som har det jobbigt.

Finansvärlden ser en snabbt ökande risk och samtidigt så har jag tänkt flera gånger kring 2007-2008 då CDS-priserna inte speglade de verkliga riskerna för huspris-bubblan. Vilka händelser är inte inprisade idag på ett korrekt sätt? Ett oljepris på $200 i flera år, 8% bostadsränta, matbrist, de-globalisering eller någon annan stor trendvändning. Eller så är världen mer robust nu än den var för 15 år sedan och "allt" går tillbaka till trend som det gjort hittills sedan 2009. Det senare är nog mitt base case.